Monster?

Jag fattar inte varför alla kallar min ätstörning för monster eller spöken.
Jag är min ätstörning, min ätstörning är jag.
Jag hatar när folk pratar om "mig" och om min ätstörning som två olika personer.
"Vi" är samma person. En person med samma tnkar och samma vilja.
Viljan av att gå ner i vikt.
Hatar att vara i mellanläget, där jag äter men mer SKIT! har ångest och "tjocktankar" konstant.
Orkar knappt gå i skolan, vill bara gå ner i vikt.

Antingen kan anorxian få kontroll över mig igen, och jag slutar äta helt igen..
eller så blir jag frisk. Men jag vägrar släppa kontrollen!

Min mage krampar och är svullen. Jag hatar min mage.
Fy fan för fett!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0