Anorexia, igår idag imorgon

Vad gör man när det känns som att man ska spricka?
Klyvas i två delar? När det känns som du ska kvävas, det kittlar i hela kroppen och man vill bara lägga sig ner och dö?

Jag förstår inte varför alla måste luras, varför alla säger att det blir lättare, att jag är smal,
att jag inte gått upp i vikt. Men det är så falskt!
Jag känner min kropp bäst, jag känner att jag går upp i vikt.
Jag har ingen kontroll, jag kan inte äns kontrollera det som är mitt.

Kommer det vara så här föralltid?

Det kommer alltid finnas de som inte förstår än. Men när det är en närmaste?
De som har sätt en, under hela perioden, när ens vän försöker pressa i en godis.
Då känner man sig ensam, och inte tagen på allvar.
För så känns det, som att jag luras för att få uppmärksamhet.
Det är nog jobbigt att ha ångest hela dagarna, att alltid känna sig tjock,
men när man desutom vet att folk snackar skit bakom sin rygg,
gör sig lustig över än. Då vill jag bara inte mer.
Jag kräver inte att man ska förstå, men att visa respekt, eller ja det är nog
svårt att förstå en sjukdom som sitter i hjärnan.
När alla säger det är bara att äta, det är bara en macka.
Det är fanimej inte bara en macka. Okej, ni förstår inte, men lägger er inte i då.

JAg känner mig ensamast i världen...