Ärr

Ärren på handlederna blir fler och fler men ångesten i kroppen blir inte mindre.
Det är skönt att få ta ut smärtan på något fysiskt, känna smärta.
Annars är smärtan instängd, kan inte komma ut. Det kittlar i hela kroppen.
Jag orkar inte. Det känns som knivar i mig, eller att det kryper och kittlas i kroppen.


Tänk att det finns andra än jag som går igenom det jag gör.
Jag känner mig kluven, vill inte bli frisk, men jag känner mig på väg mot ett friskare liv.
Men jag kommer aldrig bli frisk, jag vill inte bli helt frisk.
Jag vill leva i min bubbla där jag har kontroll. Kontroll.
Det finns mycket jag aldrig tänker äta, och jag längtar tills jag får flytta hemifrån,
sköta mitt. Stänga ute mina nära, plåga mig inte dem med min ångest.

Ingen lurar mig, jag vet att jag är tjock.
Skulle vara skönt att få höra det någon gång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0