Inledning
Så fort jag läser något om ätstörning någon annan som har det eller någon som bantar, förlorar jag all kämparglöd. Då vill jag bara gå och spy upp maten jag ätit och det gör jag också, oftast...
Ja, jag vill inte bli frisk, jag är tjock, tjock som en jävla pumpa. Ibland undrar jag om jag inte är gravid. Magen ser så stor ut, jag vet att det är omöjligt eftersom jag fortfarande inte fått tillbaka min mens, men tänk om.
Jag hatar att äta, varför kan jag inte bara få vara som vilken annan människa som helst och bestämma själv över mina matvanor? Det är äckligt att se alla som trycker i sig hamburgare, kakor, godis, glass, pizza, då vill jag bara spy.
Jag fattar inte hur jag kunde gå upp i vikt så snabbt, bli tjock så snabbt, men nu är jag fast, jag får nosa på livet och kan inte släppa det. Jag lever i ett mellan ting som levande död. Är där men samtidigt inte. Jag blir så trött på allt som går runt i huvudet. 24 timmar om dygnet gnatar det, hur kunde du äta det där, titta på dig vad tjock du är, alla andra är så mycket smalare. Jag hinner knappt tänka på något annat.
Så fort jag får chansen fuskar jag, jag är medveten om det. Jag vill göra det. Jag är ute och går så mycket jag kan, äter så lite jag kan. Men jag övervakas hela tiden stenhårt.
Det ända positiva är att jag inte behöver gå upp mer i vikt nu. Det är också det som får mig att inte vilja gå ner i vikt. Det är det värsta jag har varit med om, viktuppgången. Men den var nödvändig, jag vet det.
Jag vet att jag måste bli frisk, men jag vill inte.
Jag blir avundsjuk på alla tjejer som får vara anorektiska, det spelar ingen roll, jag vill tillbaka.
Jag kan skita i jobb, familj, att leva, bara jag får gå ner i vikt. Men jag har något att kämpa för. Och det håller jag hårt i, även när det känns som det svävar i väg.
Anorexian har förstört mycket men jag är ändå tacksam, utan den hade jag fortfarande varit en tjock gris. Ja, jag är tjock nu men förut var jag jätte tjock.
Igår hittade jag en bild från några år sen när jag åt fish and chips och jag blev så äcklad. Jag var tvungen att radera bilden och gick och hade kväljningar hela kvällen.
Nu orkar jag inte mer. Det går runt i huvudet och det gör ont. Det gör så ont jag vill bara dö!
Ja, jag vill inte bli frisk, jag är tjock, tjock som en jävla pumpa. Ibland undrar jag om jag inte är gravid. Magen ser så stor ut, jag vet att det är omöjligt eftersom jag fortfarande inte fått tillbaka min mens, men tänk om.
Jag hatar att äta, varför kan jag inte bara få vara som vilken annan människa som helst och bestämma själv över mina matvanor? Det är äckligt att se alla som trycker i sig hamburgare, kakor, godis, glass, pizza, då vill jag bara spy.
Jag fattar inte hur jag kunde gå upp i vikt så snabbt, bli tjock så snabbt, men nu är jag fast, jag får nosa på livet och kan inte släppa det. Jag lever i ett mellan ting som levande död. Är där men samtidigt inte. Jag blir så trött på allt som går runt i huvudet. 24 timmar om dygnet gnatar det, hur kunde du äta det där, titta på dig vad tjock du är, alla andra är så mycket smalare. Jag hinner knappt tänka på något annat.
Så fort jag får chansen fuskar jag, jag är medveten om det. Jag vill göra det. Jag är ute och går så mycket jag kan, äter så lite jag kan. Men jag övervakas hela tiden stenhårt.
Det ända positiva är att jag inte behöver gå upp mer i vikt nu. Det är också det som får mig att inte vilja gå ner i vikt. Det är det värsta jag har varit med om, viktuppgången. Men den var nödvändig, jag vet det.
Jag vet att jag måste bli frisk, men jag vill inte.
Jag blir avundsjuk på alla tjejer som får vara anorektiska, det spelar ingen roll, jag vill tillbaka.
Jag kan skita i jobb, familj, att leva, bara jag får gå ner i vikt. Men jag har något att kämpa för. Och det håller jag hårt i, även när det känns som det svävar i väg.
Anorexian har förstört mycket men jag är ändå tacksam, utan den hade jag fortfarande varit en tjock gris. Ja, jag är tjock nu men förut var jag jätte tjock.
Igår hittade jag en bild från några år sen när jag åt fish and chips och jag blev så äcklad. Jag var tvungen att radera bilden och gick och hade kväljningar hela kvällen.
Nu orkar jag inte mer. Det går runt i huvudet och det gör ont. Det gör så ont jag vill bara dö!
Kommentarer
Trackback
